Jag inledde dagen med 15 minuter på crossen. Härligt!
Sen hann jag inte med så mycket mer vettigt innan det var dags att trampa iväg till skolan för introduktion och en första föreläsning på Farmakologikursen.
Jag trodde (eller hoppades väl på) att detta var en såndär pluttkurs. Som mikrobiologin. Men icke! Trots sina tre veckor blir det nog fullt ös. Och inte helt lätt ös verkar det som...

Det är mycket som händer nu de närmsta veckorna och jag känner att jag, just idag, fick en dipp. En depressionssvacka. Tentor, omtentor, lärare, tentaresultat, praktik, sommarjobb och snart sommarlov leder till stress hos fröken. Men, som med allt annat - det löser sig. :-)

Jag har precis renskrivit färdigt dagens föreläsning och ska med någorlunda gott samvete avnjuta lite kvällsmat framför tv'n. Jag måste ta mig en funderare hur jag ska lägga upp allt jag har framför mig och hoppas att stressen försvinner och att dippen går uppåt igen.

Puss.

Nu kan man äntligen börja leva normalt igen. Med andra ord; tentan är över.

Timmarna efter tentan har jag ägnat åt att göra min lägenhet beboelig igen. Diskberget är borta, likaså dammråttorna. Kattlådan är rensad. Soporna är tömda. Det var verkligen på sin plats med lite (eller okej, mycket) städning. Lägenheten har varit katastrofal de senaste dagarna. Men med ett berg av plugg framför mig blundade jag för allt vad diskborste, dammsugare och skurtrasa hette.

Nu ska jag inte göra mer än vad jag behöver resten av dagen. Jag ska chilla i soffan. Kolla på tv. Planera lite inför kommande kurs. Som vi tentar av om tre härliga veckor. Herregud. Man hinner inte bli av med ena tentan innan nästa kommer. Jaja. Fullt ös!

Puss.

Inatt har jag varit ute på äventyr. Jag har besökt fjällen, i Linköping. Ramlade i backen hela tiden. Träffade en tjej som åkte på två snowboards (som skidor). Det var jättekonstiga vägar upp till liftarna. Med andra ord en lite konstig fjällsemester.
När man har drömt att man varit i fjällen tror man ju att man legat i koma i en vecka när man vaknar. Jag vaknade till, var lite vilsen (vart är snön liksom?), kollade klockan - 00.43. Jag hade sovit i en timme. Att man hinner drömma så himla mycket under en timme?!
Sen somnade jag om och då bar det av på andra äventyr. Precis innan jag vaknade imorse skulle jag ringa småkusinerna och fråga om de ville med till pulkabacken. Mamma låg i min sörgårdssäng och var sjuk. Och Jessica sa att när man tar av sig glasögonen kan man inte ackommodera (vad vet hon om sånt?)
Det har inte varit någon speciellt givande natt vad det gäller att bota trötthet. Hjärnan måste ha gått på högvarv. Men lika glad för det är jag.

Jag klev upp lite efter åtta. Åt lite filmjölk med kanel i. Så himla gott! Sen körde jag 15 min på crossen och har just precis tagit mig en dusch.
Nu ska jag leta pluggmotivation samt samla mig för att gå iväg med soporna. Eller göra vad som helst ute. Igår tog jag inte ett steg uta... HERREGUUUUUD! Jag kom precis på att jag har tvättid nu. Måste. Kila. Nu.

Puss.

Igår anlände min nya familjemedlem; crosstrainern. Den såg mindre ut på bild om man säger så... Ett jätteekipage tar nu upp halva vardagsrummet, men lika glad är jag för det.
Idag har jag kört mitt första pass. Det var riesligt jobbigt. Satte timern på 30 minuter, men efter en femma var jag slutkörd. Höll iallafall i, i 20 minuter med nyhetsmorgon som underhållning. Härliga tider! Nu hoppas jag att jag fortsätter i samma takt. Några pass i veckan borde jag väl kunna få ihop.

Idag ska jag, som de senaste dagarna, ägna timmarna åt tentaplugg. Det börjar kännas bättre, men fortfarande mycket som är svårt att få att fastna i hjärnan. Igår när jag skulle sova kom jag på mig själv med att ligga och rabbla sjukdomar; pterygium, pinguecula, retinitis pigmentosa, hyposfagma. Det är liksom så tankegången är. Jag tänker inget mer. Bara namn på massa sjukdomar. Stört. Sjukt. Sjukdomar. Jaja.

I övrigt tycker jag att snön kan försvinna nu. Hade den inte hjärta nog att komma tidigare behövde den inte komma alls. Det är ju inte ens sådär vintrigt fint ute. Bara grått, lite snö på backen där lite grässtrån tittar upp, runt minus en grad och ingen sol. Nä, tacka vet jag strömsundsvinter. Minus 15, strålande sol och en meter snö. När man gick ner till skjuthallen på lördagmorgonen och det liksom glittrade. Det var inte snö som föll. Det var glitter. Hur vacker som helst.
Men nu vill jag ha sommar, sol och värme. En utlandsresa? Ja tack.

Puss.

We're going through changes.

Idag mina vänner fick jag ett infall. Jag har gjort en investering. Hoppas jag iallafall. Jag har köpt mig en crosstrainer. Direkt från blocket. Och försäljaren kör hem den åt mig. Väldigt snällt! Nu ska vi försöka få ordning på flåset och bränna kalorier minsann!
Jag har även dragit in Maja i en utmaning. 50 situps, 10 armhävningar och en minut core - varje kväll. Jag har redan fastnat i ett beroende. Igår gick jag och la mig, kom på att jag inte gjort min "träning" och masade mig snällt ur sängen igen och började pumpa. Samvetet har en stor del i det här. Jag får dåligt samvete om jag skippar det en kväll, och har man väl skippat det kommer det att fortsätta likadant, så lika bra att köra på.
Är det någon mer som vill anta våran utmaning så är ni välkommna - varje kväll gäller det ska ni veta.
Jag hade samma typ av utmaning för en herrans massa år sedan. Under högstadietiden med andra ord. Och det fungerade likadant då. Kunde inte sova om jag inte gjort min träning på kvällen. Sen en dag skippade jag det, och efter det fortsatte varje kväll utan träning. Men nu är det dags att börja igen!

I övrigt är det fullt ös medvetslös med tentaplugg i funkis. Tre dagar återstår innan den stora dagen är här. Tenta i ögats sjukdomar. Just nu känns det sådär. Men under resterande dagar ska jag försöka få den känslan att övergå till det bättre.

Nu ska jag köra ett race med lite ögontrauma och kemiska skador, sen är det mitt absoluta favoritprogram (näst efter bönderna) - biggest loser. Herregud. Jag låter som världens fitnessbrud. Crosstrainer, samvetesträning och biggest loser. Så är inte riktigt fallet. Men jag gillar deras kämparglöd och jag älskar Mårten.

PUSS.

Vaknar. Kliver ur sängen. Tycker att det ligger väldigt mycket jord på golvet. Tittar upp i fönstret. Tycker det ser ovanligt tomt ut. Tittar ner på golvet igen. Där ligger min orkidé. Vet inte vilken gång i ordningen den ligger där. Men en sak vet jag. Och det är vem den skyldige är.

Åker in till stan. Letar praktikplats. Ingen tar emot. Ingen har verkstad. Det var en resa in till stan utan framgång alltså. Jag börjar må illa över denna praktiken. Gode Gud ge mig en praktikplats osv. Tack.

Åker hem. Pular runt lite hemma. Äter lunch. Mikropluggar. Busar med katten. Ska boka biljett till Östersund. Sas hemsida hänger sig. Gång på gång. Men nu är den iallafall bokad. En timme senare...

Dags för kvällsmat. Kokar ett ägg och havregrynsgröt. Hör att kattis är på lådan. Sen kommer hon ut i köket. Sen går hon igen. Hör att det börjar skrapa. Tänker att hon går väl inte på lådan igen, hon har ju nyss varit där. Tar en titt ut i vardagsrummet för att se vad hon sysslar med. Mitt norra emaljöga skådar en bajs på golvet, som hon förbrilt försöker skrapa över med sand, utan framgång då det inte finns någon sand på golvet i rummet.
Ut i köket, stänger av plattan till gröten, hämta papper och torkatorkatorka. Färdigtorkat. Ut i köket. Försöker hitta aptiten efter bajsincidenten och ska röra runt i min gröt. Den är halvt fastbränd (HAVREGRYNSGRÖT alltså, trodde inte det kunde gå fel). Men tänker att det går nog ändå. Häller upp den i en skål och ska hälla över lite mjölk. Häller. Nästa fas går igenom mitt huvud: tyckermjölkenärtrögflytandeochinsernärjaghälltöverhelagrötenattdetinteärmjölk,detärfilmjölk. Ni vet ju hur snabbt man häller över lite mjölk över gröten. Lika snabbt gick det att täcka gröten med filmjölk. Några svordomar smyger sig ur min mun, samtidigt som jag plockar fram en sked. Kanskesmakardetskit,kanskeharjagkommitpåenhit. Det smakade skit. Orkar inte göra ny gröt. Så ja, jag har ätit ett kokt ägg till kvällsmat. Ett ägg som blev mer hårdkokt än vad jag trodde, och alltså inte smakade så bra det heller. Dessutom kunde jag inte avnjuta det i rummet, för där luktar det bajs. Bara det att jag har torkat upp bajsen, så nu måste jag ge mig ut på en bajsletarunda. Kanske har det skett någon mer olycka. Eller kunde kanske den lilla bajsen ge efter sig en så ohyggligt otrevlig doft. Jag kan också säga att ägget mättade. Jag har ingen aptit längre...

Jag ber till högre makter: låt denna tisdagen ta slut. Kanske är det samma typ av tisdag som jag och Hanna hade i somras då jag välte en hel vagn med ca 15 stycken läskbackar med tomglas i mitt framför godishyllan på ica, och när verkligen allt annat gick åt skogen med? Med andra ord: tisdagen från helvetet.

PUSS.

Min praktikvecka har varit superrolig och väldigt givande.
I onsdags var jag med på min första operation, då var det polikliniska operationer, alltså lite mindre operationer där de rättade till ett entropion (nedre ögonlocket rullar sig inåt) och stog de bort en vagel från ögat och så var det en som hade en igentäppt tårkanal.
I torsdags så var det dags för gråstarrsoperation. Det var det allra bästa. Jag fick sitta och titta i mikroskopet när operationen gjordes. Sjukt fascinerande. Man skär ett hål i hornhinnan, sen krossar man och suger upp linsen, sen petar man in en konstgjord lins och lägger på lite antibiotika och kortison, sen är det färdigt.
Sen var det en operation av ett ektropion (nedre ögonlocket rullar sig utåt, det ligger alltså inte mot ögat). Där klippte han bort lite av huden och sen sydde han ihop det igen, så ögonlocket ligger mot ögat igen.
Och till sist var det en patient som redan blivit gråstarrsopererad, men hennes nya lins hade släppt. Så läkaren trodde han kunde klippa sönder den gamla linsen och få ut den genom ett litet hål, bara det att den linsen var av glas, så det kunde gått riktigt illa om han hade lyckats klippa sönder den. Han fick istället göra ett större hål på hornhinnan, så det blev ett mer avancerat ingrepp.
I fredags fick jag vara med på synfältsundersökningar för patienter med nevrologiska sjukdomar som MS, tumörer och epilepsi. De kan påverka synfältet och man måste alltså göra ett test där man kollar hur deras synfält fungerar så att det inte blivit något bortfall. De flesta av de patienterna hade bra synfält och inga stora bortfall, vilket värmer i hjärtat med tanke på vad de går igenom.
Jag har verkligen haft tur att få se mycket denna veckan. Alla har varit jättetrevliga. Bäst har varit att få vara med läkarna. Jag trodde att de skulle vara dryga och besserwissrar, men de var tvärtom. De förklarade för mig, ritade bilder och visade i böcker och pekade för att jag skulle förstå och lära mig.
Och operationsläkaren sa till mig att ring, maila eller kom hit!! om du undrar över något så ska jag hjälpa dig. Uppskattat! Så ja, det har varit en toppenvecka på ögonkliniken.

Idag ringde klockan tidigt igen. Jag och pappa åkte till Kalmar med en knökafull bil. Helt sjukt vad saker som skulle med. Jag skyller katten för den största packningen, vilket faktiskt nästan är sant... Hoho.
Nu är jag iallafall här och jag har ägnat dagen åt att packa upp alla saker och försöka få någon ordning i lägenheten. Om man tittar runt så ser det tyvärr inte ut som att jag har lyckats...

Imorgon ska jag fortsätta att böka här, packa ner julsakerna i källaren och fixa lite. Jag är ledig nästa vecka men har tenta måndag veckan efter, så jag har en vecka full av tentaplugg framför mig. Det är tenta på ögats sjukdomar (därav praktiken) och efter denna veckan känner jag mig lite mer motiverad till att plugga på alla sjukdomar.

Nu ska jag fixa lite kvällsmat sen ska jag slappa i soffan. Jag är dundertrött och tänker inte göra mer än vad jag behöver ikväll.

puss.

Det går lite trögt med bloggandet. Men jag tänkte ge er en update idag.

Jag är nu mera praktikant. "skyll inte på praktikanten" skulle man väl kunna säga. Mellan halv åtta och drygt fyra håller jag till på ögonkliniken på sjukhuset i värnamo denna veckan.
Igår fick jag vara med en ögonsjuksköterska och en ortoptist och idag har jag varit med två olika läkare. Igår fick jag se skelande barn, gamla människor med åldersförändringar på näthinnan och en gubbe som svimmade. Idag har jag fått träffa patienter med grenvenstrombos och patienter som har genomgått gråstarrsoperationer, samt en gubbe som kom in med 34 i tryck på ena ögat - han fick göra laseroperation direkt (skjuta hål med laser så att trycker sänks) och jag fick droppa hans öga innan ingreppet!
Idag har jag fått göra lite mer. Jag har ropat upp patienterna i väntrummet, och sen fick jag göra nct-mätning och en mätning i autorefraktorn på dom, samt göra en snabb synkoll. Och så har jag fått kolla i mikroskop. Maaaaassa mikroskop. Jag har sett gråstarr, näthinnor, gula fläckar, synnervsutträden, floaters, md-veck, ärr efter cataract-operationer och ja jag kan inte komma på allt.
På torsdag är det gråstarrsoperation. Det ser jag fram emot! Plus att det är läkemedelslunch på torsdag. Och den tyckte minsann Eva att jag skulle gå på, så hon skrev upp mig. Det är någon som kommer dit och berättar om en ny ögondroppe på lunchen. Hahahaha.
De som jag går med är väldigt trevliga, och väldigt måna om att lära mig saker. Jag trivs helt enkelt bra! Det enda jag inte trivs med är när väckarklockan ringer alldeles för tidigt på morgonen. Inte riktigt min grej att vakna tidigt. Och särskilt inte efter att ha haft jullov sen 22 december...

Nu måste jag göra iordning inför morgondagen. Då blir det ögonbottenfotograferingar och synfältsundersökningar.

PUSS.

Nu är mina långa naglar historia. Idag har jag ägnat mig åt att klippa, fila, acetona och dra bort lösnaglarna som prytt mina händer. När de växte ut såg de ju inte jättevackra ut, så jag målade över hela kalaset med nagellack men nu kände jag att det ändå var dags att få bort dom. Känns inte jätteambitiöst att komma till sjukhuspraktiken med varken jättelånga naglar eller nagellack.

Det märks att det börjar bli lite kallare ute. Eller det har ju iallafall varit det, de senaste dagarna. Och hur märks det? Jo, mina händer kan jag använda som sandpapper (de är supertorra och spruckna) och i förrgår när jag skulle sova höll jag på att bli tokig. Det kliade över hela kroppen. Ett såntdär märkligt återkommande fenomen när det är kyligt ute. Att det kliar på kroppen.

Nu ska jag börja fundera på lunchen. Får se vad köket har att erbjuda. Rester från gårdagen tänker jag inte äta iallafall, för då bjöds det på lutfisk. Och enligt skvaller matades katten med detsamma. Äckligt. Sen ska det pluggas. Ikväll verkar det som att det blir ett besök på syjuntan och efter det ska jag kolla på Biggest loser Sverige som har säsongspremiär ikväll. Äntligen!

Puss.

Swedish cup avslutades igår. Jag gjorde två dåliga resultat, med dålig känsla båda dagarna, och avslutade med ett bättre (men inte mer än så) resultat, med bra känsla.
Pappa åkte hem med två medaljer i veteranklassen. Duktigt!
Karin åkte hem med en medalj och en fjärdeplats i damklassen. Plus att hon fick reda på att hon får åka på EM. Jag är så glad för hennes skull för hon är verkligen värd det!
Hanna Etula (en finska) sköt 400 (alla tior för er som inte förstår) andra dagen - personligt och finskt rekord. Det gick en lätt rysning genom kroppen när hon sköt sista tian. Riesligt imponerande.
Nu hoppas jag och ber för att det ska bli ett sc nästa år med. Det är en trevlig tävling. Det bästa är att få träffa kompisar (dåligt skytteskämt...).

Jag har sett många filmer de senaste dagarna. Skrattat lite lätt åt Stig-Helmer i alla sällskapsresor. Såg också Spy next door, och även där skrattat en del. Sen såg vi Deerhunter. Där skrattade jag inte, men den var väldigt bra.
Jag och päronen har spelat kort också. Rummy. Minst ett parti varje dag sen i julas. Jag tror att vi har skaffat oss någon typ av beroende till det spelet.

På tisdag skriver jag tenta i allmän fysiologi. Jag satsar endast på halva tentan då det i min allmänfysiologihatande värld är omöjligt att klara hela på en gång. Men om jag klarar halva nu så har jag bara andra halvan kvar! (positivt tänkande)

Vecka tre ska jag ha auskultation på värnamo sjukhus. Jag ska tillbringa en vecka på ögonkliniken och hoppas på att få se många spännande saker. Så ni i Värnamo - hitta gärna på något bus med ögonen, eller boka in er på en gråstarrsoperation vecka tre! Jag är öppen för att få se allt.

Jag pratade usa med matsis igår. Sjukt sugen på att åka och säga hej till han i Alaska någon gång. Fast inte just nu. De har 40 minus där nu. Inte jättelockande. Men en annan dag. När det är lite varmare. Undrar om de har sommar i Alaska? Måste googla det. Annars kan jag ju alltid ta en svängom till Kalifornien. Och säga hej till Hampus. Där är det ju lite varmare...

Nu ska jag krypa ner i sängen. Utan helo kitty. Lilla tussliurven. Eller. Hon är inte så liten längre. Jag ställde henne på vågen förra veckan. Två kilo sa den. Jisses! En två mjölkpaket tung katt. Fetknopp. Nä. Det är nog pälsen som väger. Och svansen. Moster tror att mammakatt har parat sig med en räv. Så stor är svansen. Plus den lilla röda fläcken på huvudet. Kan det vara en rävkatt jag har köpt. Eller en katträv. Eller en karäv. Eller en räkatt. Hmmm...

Puss.

Åååååkejj! Efter en lätt analysering av dagens resultat kan jag säga följande: resterande dagar kan bara går bättre. Eller? Jag hoppas iallafall det.

Swedish cup är nu i full gång. Idag sköt jag på morgonen, så vi var där runt halv nio. Sen har jag ugglat omkring hela dagen. I hopp om att få åka hem. Och hem kom jag. Vid halv åtta. Då höll jag på att kräkas av hunger. En halv ostfralla, en banan och en clementin står man sig inte särskilt länge på insåg jag..
Det har iallafall varit en rolig första dag på sc. Skyttet var ju inte jättekul. Mycket slarv och alldeles för mycket tänkande. Men jag har kommit till det stadiet att jag inte orkar bry mig om ett dåligt resultat. Med min träningsmängd kan det bli så här dåligt, men det kan också bli superbra, så det är bättre att skratta bort det här och försöka göra bättre ifrån sig nästa gång.

Nu ska jag kojsa. Imorgon har jag en senare skjuttid, och det tackar jag för! Tack!

puss.

Det är tisdag. Jag sitter i sängen. Min katt ligger bredvid och sover.

Pappa byggde en ny mur till finrummet och övervåningen för några dagar sedan. Innan hade vi pappskivor, drygt en meter höga, som kattis kunde bita i, och pressa sig mellan skivan och väggen för att ta sig igenom. Men nu har han byggt en stor grind in till rummen, 1,20 meter hög, för att kattis varken ska kunna hoppa över eller pressa sig mellan.
När pappas byggverk var färdigt gick mamma in och vattnade blommorna, och rätt var det är ropar hon till. Då sitter katten lik förbaskat inne i finrummet. Vi lyfte ur henne, mamma fortsatte blomvattningen och jag och papi gömde oss bakom väggen för att se hur hon tog sig in.
Då går hon fram till muren, sätter sig precis framför, laddar med bakbenen och tar världens dunderskutt uppåt. Blir hängandes med magen över muren, sen kravlar hon till lite och välter lätt över på andra sidan. En meter och tjugo centimeter. Min katt är värsta hästkatten. Jag tror att jag ska börja hoppträna med henne.

Idag ska jag plugga. Hela dagen. Inte långt kvar till tentan. Urk!
Imorgon inleds årets upplaga Swedish Cup. Så imorgon eftermiddag ska jag och papi dit och göra vapen- och klädkontroll och träna lite, sen börjar tävlingarna på torsdag och håller på t.o.m lördag. Skoj som tusan!

Nu ska jag sätta igång med plugget.

Puss.

Idag gjorde jag ett halvt oplanerat reafynd på jc. Jag ogillar reor. Särskilt mellandagsreor. Överskattat och riesligt bökigt. Okej. Billigt är ju bra, men man hittar ju aldrig något fint och det är alltid så mycket folk. Men idag hittade jag minsann en tröja på jc. Trevligt.

Ikväll har jag och päronen kollat på Water for elephants. Har man inte sett den tycker jag definitivt att man ska göra det. Den var väldigt bra. Dock lite hemsk.
Sen kollade jag och pappa på sällskapsresan, den när de är i fjällen och åker skidor. Hahaha. Ja den filmen har ju sina ljusa stunder.

Imorgon har jag och Agatha huset för oss själva fram till tre. Har planerat att utnyttja den tiden för plugg. Men innan dess ska jag sova.

PUSS.

2011 har varit ett bra år. På många sätt och vis. Men nu är det dags att blicka framåt. Första timmarna på 2012 har redan passerat och innan man har hunnit fundera så påbörjas snart infirandet av 2013, så... dags att ta vara på timmarna och göra dom till något bra. 2012 ska bli ett bra år, det har jag bestämt.

Jag firade ut 2011 i Hånger. Med päronen och två kompisar till dom. Det var trevligt. Och det var lagom. Vi spelade kort och sköt fyverkerier.
Vi blev serverade lax till förrätt, jag (eller rättare sagt min mor) erkände att jag inte äter fisk. Ingen fisk alls. Det blev tyst i några sekunder, sen blev jag serverad köttbullar till varmrätten. Pinsamt. Kanske är 2012 året då jag lär mig äta fisk. Jag har ju tagit ett stort steg i rätt riktning och äter plikttroget mina Ω3-tabletter två gånger om dagen iallafall.
Det blev lagom sent och runt halvtretiden traskade vi, med pannlampor på huvudet, ner till fasters stuga där vi däckade i varsin säng. Jag vaknade imorse av rop från soffan: "dags att vaaakna", "Agatha längtar efter dig", "du kan fortsätta sova hemma", "vi åker utan dig så får fastrarna slänga ut dig när de kommer". Tillslut masade jag mig iallafall ur sängen och vi åkte hem. Åt frulle, spelade rummy (jag vann) och nu chillar vi. Skönt. Man får ta vara på de dagar då mina föräldrar chillar. ;)

Gott nytt år allesammans!

Puss.