Igår anlände min nya familjemedlem; crosstrainern. Den såg mindre ut på bild om man säger så... Ett jätteekipage tar nu upp halva vardagsrummet, men lika glad är jag för det.
Idag har jag kört mitt första pass. Det var riesligt jobbigt. Satte timern på 30 minuter, men efter en femma var jag slutkörd. Höll iallafall i, i 20 minuter med nyhetsmorgon som underhållning. Härliga tider! Nu hoppas jag att jag fortsätter i samma takt. Några pass i veckan borde jag väl kunna få ihop.

Idag ska jag, som de senaste dagarna, ägna timmarna åt tentaplugg. Det börjar kännas bättre, men fortfarande mycket som är svårt att få att fastna i hjärnan. Igår när jag skulle sova kom jag på mig själv med att ligga och rabbla sjukdomar; pterygium, pinguecula, retinitis pigmentosa, hyposfagma. Det är liksom så tankegången är. Jag tänker inget mer. Bara namn på massa sjukdomar. Stört. Sjukt. Sjukdomar. Jaja.

I övrigt tycker jag att snön kan försvinna nu. Hade den inte hjärta nog att komma tidigare behövde den inte komma alls. Det är ju inte ens sådär vintrigt fint ute. Bara grått, lite snö på backen där lite grässtrån tittar upp, runt minus en grad och ingen sol. Nä, tacka vet jag strömsundsvinter. Minus 15, strålande sol och en meter snö. När man gick ner till skjuthallen på lördagmorgonen och det liksom glittrade. Det var inte snö som föll. Det var glitter. Hur vacker som helst.
Men nu vill jag ha sommar, sol och värme. En utlandsresa? Ja tack.

Puss.