Det är inte utan att det ska bli skönt att sova efter att ha lyssnat på redovisningar av examensarbeten i 10 timmar i en instängd, varm och svettluktande aula hela dagen.
Jag är minst sagt trött.
Skönt är det väl också att det är helg, så jag hinner vila ut och förbereda mig extra inför min redovisning och opponering på måndag.
Agatha ska vara min stand-in på måndag. Om nervositeten blir för påtaglig så tar hon över istället.
Hon har ju blivit en stor tjej och hjälper till med det mesta hemma nuförtiden. Här om dagen hittade jag henne i en flyttkartong, i full väg med att packa. Eller...?
Nu börjar det närma sig slutet, på riktigt! EN vecka kvar till examen och en vecka och två dagar tills jag blir sambo med världens bästa Emil.
På fredag börjar redovisningarna. En härlig dag mellan 8-18 ska jag sitta och lyssna på mina trevliga klasskamrater, för jag fick äran att ha både redovisning och opponering på måndag nästa vecka. Man kan inte få allt här i livet..
Imorgon ska min grupp ha redovisning-light. Det vill säga att vi ska provedovisa för handledaren + de som har samma handledare. Med andra ord: Jag, Patrik och Karthik (min handledare). Vilket svänggäng! Det bästa med det hela var väl ändå att Karthik bokade aulan (där vi ska ha de riktiga redovisningarna) för att vi ska få in rätt känsla och få känna på atmosfären. Så, imorgon är det vi tre som hänger i aulan.
Ikväll var jag och Hanna ute på en prommis runt Svinö. Vår traditionsrunda. Skönt att komma ut och röra på sig, så man inte stressar ihjäl sig hemma själv inför redovisningen. Det har varit strålande väder i Kalmar idag.
Nu ska jag fortsätta fixa inför redovisningen. Jag försöker få Agatha att agera publik, går sådär.
Jag önskar att hela lägenheten kunde packa ihop sig själv, utan att oreda så mycket runt om. Och om den inte kan packa ihop sig själv, så önskar jag iallafall att jag kunde hålla mig till en del åt gången istället för att packa ihop lite här och där - på en och samma gång.
Det är KAOZ i huset.
När man packar, oavsett om det är för flytt eller för en resa, så dyker alltid Packa-snålt-låten upp i huvudet. Jag kan fortfarande höra Kjellis när han sjöng på den innan vi skulle till Ungern. Resan då jag hade världens minsta bag som packning, och ett handbabage i storlek av en kuvertväska.
Alltså. Tänk er själva en norsk man i sina bästa år som sjunger denna låten, fast packa snålt istället för hacka hål. "Hur gör skyttegymmarna när de packar egentligen - packa packa snålt packa snålt packa snålt" Det går inte göra annat än att packa snålt.
Såg på telefonen att min syster ringde. Det kom dock ingen signal. Tryckte på luren och svarade halå, fick inget svar, sa halå igen, då kommer det ett halå tillbaka. Jag skrattar till lite, och då skrattar hon också. Något blev liksom knasigt. Skulle fråga vad hon gör, och precis när jag säger "Vad gör d.." så påbörjar hon samma fråga. Då blir jag tyst för att hon ska få prata färdigt och så fnissar jag till lite för att vi pratat i mun på varandra. Inser dock att hon blir tyst samtidigt, och att hon fnissar till lite med. Sen skrattar jag till ytterligare en gång - och hon skrattar också. Då inser jag att jag pratat med mig själv som ett eko.
Herregud.
Jag börjar bli schizofren.
Ringde upp henne igen och höll på att skratta ihjäl mig när jag skulle berätta. Hon skrattar också, men inte lika mycket - denna gången pratade jag med henne på riktigt.
Det är ju inte utan att man får lite gåshud när Loa Falkman sjunger nationalsången för de tre kronorna som tagit VM-guld i hockey. Men jag är ändå besviken. Igår förlorade Sverige ESC, jag tappade helt hoppet för vår gula och blå fana, så jag satte hela 25 kronor på Schweiz ikväll. Men då vinner Sverige istället.
Tur att jag trots mina förlorade 25 kronor kan glädjas åt att det blev ett guld för Sverige.
Med det sagt så slog vädergudarna över Kalmar till med fest - blixtar, åska och ösregn.
Jag har nu packat min första flyttkartong. Nästan hela bokhyllans innehåll fick plats i en kartong. När jag skulle rubba på den efter att jag noggrant organiserat alla böckerna så att allt skulle få plats insåg jag att det gick en skåra i kartongen, från handtaget upp till toppen. Det går alltså inte bära den. Jag insåg också att en hel bokhyllas innehåll är ganska tungt. Och att kartongen till och med är orubb-bar även när man försöker släpa den på golvet. Åh. Tillbaka på ruta ett - gör om, gör rätt. Och tänk till innan du stoppar ner kilotunga böcker i en kartong.
Packningen går två steg framåt och ett steg bakåt med andra ord.
Puss.
Ps. Jag kollade på reprisen av Eurovision idag. Kan fortfarande inte förstå hur Sverige kunde hamna så långt ner. Jag fick rysningar ända från tårna när Robin sjöng. Och när inte Robin vann tycker jag att Loreen skulle fått vinna igen. Hennes röst är nog bland det vackraste som finns. Likaså Sarah Dawn Finer, hon hade också gärna fått ta hem vinsten med The winner takes it all. Synd bara att de inte var inom tävlan. Ds
Europa har absolut ingen smak vad det gäller musik över huvudtaget. Jag har precis blivit 50 kronor fattigare på grund av resten av Europas dåliga musiksmak. Tack för det.
Tur att jag kan roa mig med min könsoberoende partner examensarbetet istället. Just nu håller jag på att organisera upp min partner. Jag delar in hen i fina stycken och ordnar så att alla bilder centreras fint och sådär.
När jag tar examen kommer jag att lämna min partner examensarbetet i sticket. Jag tänker inte att tacka för tiden tillsammans med hen och jag tänker inte säga hejdå. Det är ett framtvingat förhållande vi har. Det finns inte några som helst känslor inblandade.
Det finns mycket att säga om alla veckor med examensarbetet. Jag raderade dock hela novellen som jag hade skrivit om det och sammanfattar istället det hela med att jag tycker att det hade varit både roligare och mer lärorikt att göra synundersökningar i 10 veckor istället. Och så kan jag lägga till att jag har världens bästa storasyster som åtar sig uppdraget att korrekturläsa arbetet när inte lärarna kan göra sitt jobb.
Nu är det över. Det är nog de jobbigaste kilometrarna jag någonsin tagit mig igenom. Varm som tusan var det. Och min motivation till att orka springa var väl sådär. Stannade flera gånger den sista biten. Usch och fy. Men jag kom trots allt i mål på 33 minuter. Så det får jag ändå vara nöjd över.
Efter loppet fick vi frukt och vitamine well, och sen fick vi lunch på Stensö krog. Bra!
Nu ska jag sätta mig med ex-jobbet en stund. Sen måste jag göra mig iordning för kvällens kalas!
Imorgon ska jag springa Studentruset. 5,5 km på Stensö ska jag ta mig runt och min uppladdning för detta härliga lopp har bestått av vila. Tre gånger har jag sprungit detta året. Men med lite vilja ska det nog gå ganska bra.
Efter loppet ska jag hem och skriva lite på examensarbetet, för att sedan svira om till kalas. Sofie har fyllt 25 och bjuder in till fest. Med tanke på att jag inte varit ute sedan optikersittningen som var i...November? så känns det som att det är på tiden att jag får svänga på mina lurviga och slå klackarna i taket.
Nu är det bara 26 dagar kvar till examen. Så sjukt lite! Jag är lite småstressad. Mycket som ska hinnas innan dess. Men det är värt att stressa på lite extra de här sista 26 dagarna, med tanke på vad som väntas efter! Samboliv och optikerjobb. Ja det är sant! Jag och Emil har under den senaste veckan fått skriva kontrakt på varsitt jobb, och snart är kontraktet för en lägenhet också påskrivet - Ulricehamn nästa! Så det är där ni hittar oss från och med juni, och det är dit ni ska åka om ni behöver få ögonen undersökta! Tjoho!
