För en vecka sedan tutade jag och Emil till Värnamo för att deltaga i årets kräftskiva. Vi börjar alltid lördagen med ett skyttejippo på vår utomhusbana. I år var det prova-på-skytte som gällde. Vi sköt korthåll på 50 m, luftpistol på 10 m och 6,5 (mauser) på 300 m. Eftersom jag inte är skotträdd och gillar lite spänning i vardagen så fullkomligt älskar jag att skjuta 6,5. Det smäller, det rycker och det ger en sån adrenalinkick. Det tycker jag är roligt.

På kvällen, innan själva skivandet drar igång så har vi femkamp. I år fick alla familjer stå för varsin gren i denna kamp. Det var riktigt roligt och bjöd till mycket skratt när vi spottade geleråttor, kastade med fiskespö på piltavla, sög ärtor med sugrör och sprang en bana, sköt armborst på öl-burkar och spräckte ballonger med radiostyrd bil. Kul!

Och när väl fem-kampen är slut så börjar kalasandet på kräftor. I år åt jag en räka med majonäs. Och så åt jag västerbottenpaj med kantareller och köttfärspaj. Till kräftätandet sjöng vi en massa sånger och det blev ett väldans drag. En väldigt rolig återkommande årlig tillställning. Jag ser redan fram emot nästa år!

Förutom kräftskivan är det ganska skönt att tillbringa en helg i stugan. Det finns ingen plats på jorden som man sover så gott på som i stugan.

 

Ibland, ibland ganska sällan, ibland ganska ofta, rabblar jag detta mantra för mig själv - Ta ingen skit. Sen måste jag på något sätt alltid avsluta det med "Grynet". Kanske för att det är hon som myntat uttrycket.

Det kan vara vid olika sammanhang jag tänker det, men oftast är det jobbrelaterat.

Igår tillexempel. Jag jobbade i Tranemo igår, där vi oftast som alltid är helt själva i butiken. Då kom det in en man. Han hade fått färgsläpp på bågen och vi hade beställt en ny som glasen skulle flyttas över till. Detta ärendet är lätt som en plätt och något vem som helst skulle klara av. När han kommer in så frågar jag som vanligt om jag kan hjälpa till med något och får då, förutom den där vuxnaickeförtroendefördig-blicken som svar

Nej, svarade jag, mumlade ta ingen skit / Grynet, sa att jag absolut kommer att lösa problemet utan gubbarna och så gick jag in och knäppte på mig min skylt där det står "legitimerad kontaktlinsoptiker" och så flyttade jag över glasen. Allra helst önskar jag att det hade stått legitimerad verkstadsoptiker på skylten med.

 

Vid ett annat tillfälle, även detta i Tranemo, kom det in en tjej, ca 40-50 år skulle jag tro. Hon går fram till kassan och jag frågar i vanlig ordning om jag kan hjälpa henne och får till svar "är det ingen här eller?".

 

Ta ingen skit / Grynet, mumlar jag tyst för mig själv.

 

Jo, jag är här, jag står precis framför dig, livs levande och pratar till dig. Men det duger ju inte riktigt för alla.

Kanske är det att jag är ung. Kanske att jag är tjej. Kanske svider det lite extra när jag inte är hälften så gammal men har ett dubbelt så bra jobb, är dubbelt så bra betald och överhuvudtaget har en utbildning. Vad vet jag. MEN, oavsett vad:

 

 

Ta ingen skit / Sara.