Jag kan ju skratta och vara väldigt lycklig över att jag inte ska börja med klassikern detta året. Herregud, jag är så otränad man bara kan bli.

Idag skulle jag ge mig ut på en skön promenad till Ica för att köpa fetaost och champinjoner. Jag snörade på mig mina gympaskor och satte på mig solglasögonen. +7 grader, sol och mycket vind. Jag promenerade bort till Ica i rask takt, gick in och handlade vad jag skulle. Men, när jag står i kassan och tittar ut, ser jag till min stora förvåning att det vräker ner snö. Blir väldigt besviken på vädret. Sen packar jag ner mina grejer i en fryspåse, knyter en knut och tänker att "jajja, det är ju inga problem, jag springer hem så går det mycket fortare". Sagt, men knappast gjort. Sprang väl lite mer än halva vägen, sen höll jag på att dö. Att springa med en fryspåse i handen är väl inte ultimat, men ändå, vägen från ica är kort, det ska ju inte vara några problem.

 

Det är bara att inse att min träning inför klassikern helt enkelt får börja från noll. Och då är det rätt skönt att veta att jag har lång tid på mig att träna upp mig. Min racercykel anländer om en vecka, jag passade på att pussa på mina skidor när jag var i jönkan tidigare i veckan, och jag fick en påskpresent av Emil's föräldrar; en träningströja! Så jag är definitivt redo för att börja mitt äventyr.

 

Förutom att gå i solsken till och springa hem i össnö från ica har jag idag ätit min första LCHF-mat. Jag tänkte testa på det där. Köpte Katrin Z bok på rean förra veckan; "ät dig smal" och blev redigt taggad på att testa.

LCHF innebär ju bort med alla kolhydrater, vilket inte är helt lätt för en pastaälskare som mig. Men testa ska jag göra. Idag åt jag LCHF-pannkakor till lunch. Jag är egentligen inte förtjust i såntdär, när man ska manipulera en klassiker. Pannkakor ska ju smaka pannkakor, bröd ska vara bröd osv.. Men jag blev glatt överraskad när jag tog första tuggan, det var riktigt gott, och det smakade nästan exakt som vanliga pannisar. Det gjorde mig glad. Det finns hopp om det helt enkelt.

 

Och för er som undrar hur det går med godisuppehållet så kan jag säga att jag är på noll där också. Jag och Emil gjorde ju ett litet undantag över påsken om man säger så. Så nu sitter jag här igen, med sockersug utan dess like. Jag är egentligen inte sugen på godis, men den där falska energin man får av allt socker. Ååååh!