Jag skriver och skriver, men det känns ändå som att jag aldrig kommer någonstans i mitt arbete. Idag har jag ägnat mig åt att försöka förstå hur OCT/SLO apparaten fungerar. Har knåpat ihop en text, men jag vet inte om det är rätt. Ljusstrålar som delar på dig, speglar som reflekterar och system som läser av interferensmönster. Det är avancerat!

 

Jag började iallafall dagen med en oplanerad springtur. Det var väldigt jobbigt och jag blir besviken på mig själv för hur dålig kondition jag har. Tanken var iallafall en runda på ca 3,5 km (bara att den är så kort gör ju att man mår dåligt, men jag vet att jag inte orkar springa längre ändå). Hur som helst så sprang jag vilse. Jag visste inte åt vilket håll jag bodde. Så jag fick stanna och orientera mig på kartan två gånger innan jag hittade hem. Det resulterade i en runda på 5 km istället och jag kan istället känna mig stolt över att jag sprang den biten.

 

Med den rundan i bagaget har jag nu anmält mig till studentruset om två veckor. Hoppsan. 5,5 km ska jag springa. Så nu har jag en morot som förhoppningsvis kommer göra att jag tar mig i kragen och fortsätter att springa.

 

Nu sitter jag och försöker leta fram min aptit för mat. Jag fick kämpa mig igenom en skål med yoghurt imorse. Ingen lunch under dagen. Och jag är fortfarande inte hungrig. Inte ens sugen på något. Så har det varit de senaste dagarna. Och när jag väl snor ihop något så får jag pressa i mig det. Åh! Jag som vanligtvis älskar mat. Det brukar ju vara dagens höjdpunkt. Men nu kan jag inte ens använda det som skäl till att slippa sitta och skriva.