...kanske är kattägarens bästa vän?

När Agatha var nyinflyttade hos mig hade hon en stor dragning till strumpor. Och fötter över huvudtaget. Hon såg dom som en enda stor leksak och man kunde varken stå, gå eller sitta föräns hon attackerade både mina och mina gästers fötter.
Jag använde mig då ett väl beprövat trick; vitpeppar på strumporna. Jag hade ett par tjocksockar som jag gned in i vitpeppar och använde dagligen när jag gick omkring hemma. Och katten var inte på strumporna en enda gång. Av detta har hon nästan fullt ut lärt sig att man inte biter i fötterna.

Nu tänkte jag använda mig av denna delikata krydda igen. Men inte mot fötterna. Idag har jag preparerat alla mina krukväxter med vitpeppar. Jag hoppas att det ska hålla katten borta från dom. Och jag hoppas inte att de dör av kryddan.
Växterna blir liksom inte så långlivade av kattbett i bladen. Eller av att bli uppdragna med rötterna ifrån jorden, därefter nerkastade på backen, för att sedan användas som leksak. Och efter det upplockade av matte för att sedan bli nerpetade i jorden i hopp om att ha överlevt lekincidenten.

Länge leve vitpepparn, amen.