Namaste.
April!
#fitspo
Kräftskiva. Ta ingen skit.
Kräftskiva.
För en vecka sedan tutade jag och Emil till Värnamo för att deltaga i årets kräftskiva. Vi börjar alltid lördagen med ett skyttejippo på vår utomhusbana. I år var det prova-på-skytte som gällde. Vi sköt korthåll på 50 m, luftpistol på 10 m och 6,5 (mauser) på 300 m. Eftersom jag inte är skotträdd och gillar lite spänning i vardagen så fullkomligt älskar jag att skjuta 6,5. Det smäller, det rycker och det ger en sån adrenalinkick. Det tycker jag är roligt.
På kvällen, innan själva skivandet drar igång så har vi femkamp. I år fick alla familjer stå för varsin gren i denna kamp. Det var riktigt roligt och bjöd till mycket skratt när vi spottade geleråttor, kastade med fiskespö på piltavla, sög ärtor med sugrör och sprang en bana, sköt armborst på öl-burkar och spräckte ballonger med radiostyrd bil. Kul!
Och när väl fem-kampen är slut så börjar kalasandet på kräftor. I år åt jag en räka med majonäs. Och så åt jag västerbottenpaj med kantareller och köttfärspaj. Till kräftätandet sjöng vi en massa sånger och det blev ett väldans drag. En väldigt rolig återkommande årlig tillställning. Jag ser redan fram emot nästa år!
Förutom kräftskivan är det ganska skönt att tillbringa en helg i stugan. Det finns ingen plats på jorden som man sover så gott på som i stugan.
Ta ingen skit / Grynet.
Ibland, ibland ganska sällan, ibland ganska ofta, rabblar jag detta mantra för mig själv - Ta ingen skit. Sen måste jag på något sätt alltid avsluta det med "Grynet". Kanske för att det är hon som myntat uttrycket.
Det kan vara vid olika sammanhang jag tänker det, men oftast är det jobbrelaterat.
Igår tillexempel. Jag jobbade i Tranemo igår, där vi oftast som alltid är helt själva i butiken. Då kom det in en man. Han hade fått färgsläpp på bågen och vi hade beställt en ny som glasen skulle flyttas över till. Detta ärendet är lätt som en plätt och något vem som helst skulle klara av. När han kommer in så frågar jag som vanligt om jag kan hjälpa till med något och får då, förutom den där vuxnaickeförtroendefördig-blicken som svar
"jaaa, det var ju nåt fel på denna, det var beställt någon ny båge till den och det skulle väl bytas något men är ingen av gubbarna här?".
Nej, svarade jag, mumlade ta ingen skit / Grynet, sa att jag absolut kommer att lösa problemet utan gubbarna och så gick jag in och knäppte på mig min skylt där det står "legitimerad kontaktlinsoptiker" och så flyttade jag över glasen. Allra helst önskar jag att det hade stått legitimerad verkstadsoptiker på skylten med.
Vid ett annat tillfälle, även detta i Tranemo, kom det in en tjej, ca 40-50 år skulle jag tro. Hon går fram till kassan och jag frågar i vanlig ordning om jag kan hjälpa henne och får till svar "är det ingen här eller?".
Ta ingen skit / Grynet, mumlar jag tyst för mig själv.
Jo, jag är här, jag står precis framför dig, livs levande och pratar till dig. Men det duger ju inte riktigt för alla.
Kanske är det att jag är ung. Kanske att jag är tjej. Kanske svider det lite extra när jag inte är hälften så gammal men har ett dubbelt så bra jobb, är dubbelt så bra betald och överhuvudtaget har en utbildning. Vad vet jag. MEN, oavsett vad:
Ta ingen skit / Sara.
Ett år.
Det är mer än ett år sedan jag bloggade, så det finns ju en del att skriva om.
För 429 dagar sedan tog jag examen. Det var en riesligt varm dag i Kalmar och jag var lycklig från tåspetsarna ända ut till öronsnibbarna. Det vibrerade av lycka i mig! Alltså vilken dag. Det pirrar i magen när jag tänker tillbaka. En av toppenhändelserna under dagen var att jag fick stipendium - JAG fick det! För att jag visat bäst utveckling under de tre åren på optikerprogrammet. Jag blir rörd och är evigt tacksam för den fina utmärkelsen. Och ganska glad för pengarna med.
Någon dag efter examen flyttade jag till Ulricehamn med Emil. Och Aggis såklart. De hänger med fortfarande med andra ord, för er som undrar.
Ett nytt spännande äventyr väntade runt hörnet. Efter bara någon dags ledighet med uppackning så började jag jobba, på Opticus, en trevlig liten optikerbutik i Ulricehamn, och som även har en butik i Tranemo som jag besöker ibland.
Ulricehamn är en liten ort längs R40. Liten, men nackande god, som man säger. Ulricehamn är faktiskt väldigt fint. Men utbudet av sysselsättning är inte så stort.
Så efter drygt sex månader tröttnade vi och tog vårat pick och pack i alldeles för många släpkärror och skåpbilar och flyttade till Borås istället. Och här sitter jag nu, på en stol, i köket, i Borran. I snart sex månader har jag kunnat sitta på denna stolen. Nu har jag ju som tur är inte gjort det, utan jobbat en del där emellan och gjort lite annat med förstås.
Så eftersom vi efter sex månader valde att flytta, för att äventyra det hela lite, så väljer jag efter ytterligare sex månader att byta jobb. För att äventyra det hela lite så att säga. Ja det är sant! Om tre veckor börjar jag på Specsavers i Borås, tjoho! Det ska bli mycket spännande och känslor som pirr i magen, upprymdhet, nervositet, glädje, en gnutta förvåning över mig själv och så vidare, infinner sig i min kropp. KUL!
Förutom att jobba hinner vi med lite andra skojjigheter med. Vi har precis avslutat en fyra veckor lång semester. Det vad skönt! Jag trivdes med semester. Något jag absolut kommer gilla kommande år med. Under semestern kom jag igång på riktigt med något annat som jag tycker är väldigt roligt - cykling!
För er som är insatta i min forntida bloggning skrev jag ju en gång, kanske lite väl hastigt och lustigt, att jag skulle ta mig igenom tjejklassikern. Det ska jag väl kanske göra, men inte riktigt så snart som jag kanske råkade tänka då. Iallafall så köpte jag ju min systers landsvägscykel till detta ändamål - Figaro, som Emil sedan hjälpte mig att pimpa med rosa växelvajrar och rosa styrlinda och sånt fint. Cyklade en del förra sommaren, men det blev med bara småsvängar. Började med att träna på att klicka i och ur skorna på skolgården i Ulle. Det var väl typ där nivån låg.
Men denna sommaren har jag definitivt kommit igång mer! Jag har tom varit ute själv och trampat runt Borås med omnejd. Till Dalsjöfors om man ska gå in närmre. Det är roligt, svettigt, ömt i rumpan, lite vingligt. På tal om vingligt så mötte jag ett rådjur häromsistens. Jesus i min lilla låda!!! Det första som kommer upp är att "tänk om han har barnen med sig". Ni vet ju det här med att man inte ska komma mellan djurmamma och djurbarn?! Så jag skulle stanna. Jag har ALLTID klickat ur fötterna i förebyggande syfte, typ innan övergångsställen och sånt, för att undvika pinsamma vurpor. Men hur i hela friden skulle jag veta att det stod ett rådjur där? Så jag var halvvägs ner på backen. På riktigt, jag lutade typ 45 grader, nästan stillastående och kunde inte göra någonting. Varför? Jo, för att fotjävlarna satt fast i pedaljävlarna. Det enda jag tänker är att cykeln inte får sluta rulla för då skulle cykeln ramla, och jag som sitter fast I cykeln skulle också ramla, så jag styr mot diket, och upp igen. Lyckas sedan med frustration och ilska klicka ur fötterna. För att sedan se rådjuret springa in i skogen igen - utan ungar. Jaja. Cyklade sedan vidare med ben som skakade som asplöv. Jag blev riktigt skraj.
Det var allt om denna cykel.
Om ni undrar ifall jag fortfarande skjuter så kan jag säga att jag gör det, mentalt iallafall. För jag var och hälsade på i luftgevärshallen i Borås i våras. De hälsade mig hjärtans välkommen och så gick jag med ett "då ses vi nästa vecka". Men det blev inget synes veckan efter, för jag kan inte knäppa skyttebyxorna längre. Jag testade dem hemma som tur väl var, mest bara för att se så att alla grejer fanns, men de gick alltså inte att knäppa.
När jag tänker på detta får jag känslor som illamående, rädsla för mig själv, magknip och godissug i kroppen. Herregud. Ni förstår ju varför jag måste börja tycka om lite mer konditionskrävande aktiviteter som cykling. Det valet av aktivitet beror med andra ord inte bara på att jag tycker det är väldigt kul........
Det här med att vara sambo har sina nackdelar. Men flest fördelar om jag tänker efter faktiskt.
Det var roligt att skriva igen. Hoppas att jag får ett ryck till snart. Annars hörs vi nästa år igen!
Puss.
Jun. 28, 2013
Slutet är nära!
Gårdagen blev perfekt! Redovisningen av examensarbetet gick så bra! G ++ stod det på den skriftliga rapporten som jag fick tillbaka av examinatorn och frågorna jag fick gick bra! Jag är så nöjd och så stolt över mig själv över både rapporten och redovisningen. Men jag är också evigt tacksam min handledare Karthik och storasyster Jessica.
När vi suttit i skolan mellan 8-16 cyklade jag hem och slängde mig i duschen. När allt gått så bra med redovisningen kändes det extra kul att göra sig iordning inför kvällens middag.
Vi i trean har under de senaste månaderna jagat sponsorer och delat in oss i ansvarsgrupper för att kunna genomföra gårkvällens evenemang. Klockan sju samlades hela klassen och alla våra lärare i segelsällskapets klubbstuga där vi skålade i champagne. Solen strålade och det var nog den varmaste och finaste kvällen på det än så länge gågna året.
Kvällen bestod av trerätters middag, lekar, tal, en resa genom ögat av Ellen, kärleksbrev, dans, spex och massa underbara personer!
Spexgruppen hade bland annat skrivit ett manus till en pjäs som lärarna skulle genomföra. Jag skrattade så jag fick massera skrattmusklerna efter.
Vid klockan halv fyra lämnade den sista läraren lokalen. Och vi som var kvar tog vår del av städningen för att slippa gå dit idag och vid halv fem kunde jag lägga mig i sängen med ett leende på läpparna efter en så fantastiskt rolig kväll!
Jag har inte ångrat en dag att jag valde att läsa till optiker. Tre år har gått och jag har fått dela de med en helt fantastisk klass. Även lärarna som har undervisat oss och som har lärt oss allt vi behöver kunna för att kunna jobba som optiker har varit helt underbara. Och efter kvällen igår så insåg jag ännu mer hur fantastiska alla är! Både lärare och klasskompisar.
Tack för en underbar kväll och för tre underbara år - världens bästa optikerklass!
Imorgon är det dags för den stora examensdagen! Dagen i ära kommer mina föräldrar, Jessica och Micke, min faster och min kusin och hans fru. Det blir champagnefrukost, lunch med klassen som Synsam bjuder på, examensceremoni och sedan avslutas dagen med middag på Gröna stugan med min familj och släkt.
Tisdag.
Jun. 04, 2013
Tröttis.
Det är inte utan att det ska bli skönt att sova efter att ha lyssnat på redovisningar av examensarbeten i 10 timmar i en instängd, varm och svettluktande aula hela dagen.
Jag är minst sagt trött.
Skönt är det väl också att det är helg, så jag hinner vila ut och förbereda mig extra inför min redovisning och opponering på måndag.
Agatha ska vara min stand-in på måndag. Om nervositeten blir för påtaglig så tar hon över istället.
Hon har ju blivit en stor tjej och hjälper till med det mesta hemma nuförtiden. Här om dagen hittade jag henne i en flyttkartong, i full väg med att packa. Eller...?
Onsdag.
Långa bollar på Bengt...
Hjälp...
Nattis.
Att tänka i förväg.
Jag har nu packat min första flyttkartong. Nästan hela bokhyllans innehåll fick plats i en kartong. När jag skulle rubba på den efter att jag noggrant organiserat alla böckerna så att allt skulle få plats insåg jag att det gick en skåra i kartongen, från handtaget upp till toppen. Det går alltså inte bära den. Jag insåg också att en hel bokhyllas innehåll är ganska tungt. Och att kartongen till och med är orubb-bar även när man försöker släpa den på golvet. Åh. Tillbaka på ruta ett - gör om, gör rätt. Och tänk till innan du stoppar ner kilotunga böcker i en kartong.
Packningen går två steg framåt och ett steg bakåt med andra ord.
Puss.
Ps. Jag kollade på reprisen av Eurovision idag. Kan fortfarande inte förstå hur Sverige kunde hamna så långt ner. Jag fick rysningar ända från tårna när Robin sjöng. Och när inte Robin vann tycker jag att Loreen skulle fått vinna igen. Hennes röst är nog bland det vackraste som finns. Likaså Sarah Dawn Finer, hon hade också gärna fått ta hem vinsten med The winner takes it all. Synd bara att de inte var inom tävlan. Ds
Puss 2
