Fem veckor har jag jobbat. Nu återstår bara tre ynka kvar. Dessa tre ska jag tillbringa tillsammans med Sören. Jag har blivit erbjuden hörselskydd med radio och blivit tillsagd att det är jag som ska vara boss, inte han, för om han påstår det så ska jag gå till Theresa. Haha!
Det är väl med sorg som jag sa hejdå till Hanna som nu har fått semester. Vi har haft det trevligt i bilen. Det blir ganska mycket fnitter. Och idag tillhörde en av de fnittrigaste dagarna. När man fnissar så mycket så man inte kan sluta. Det blir liksom nästan jobbigt. Och vad fnittrar man åt? Åt Sörens arbets-id-bricka tillexempel, och åt folk som sätter upp namnskyltar på dörren med en bild på sig själva, och åt massa annat.
Vi har iallafall bestämt en vikariefest som ska hålla rum när jag jobbat min sista vecka. Alla vikarie vid vårt frukostbord tänkte dra ihop ett kalas. Och bland de vikarierna innefattar bland andra dödgrävaren och Gerd. Spännande!
Jag träffade förresten Annie idag med, på arbetstid! Äntligen. Varenda gång jag besöker Blåklockan på Trädgården så frågar jag efter Annie, men hon har alltid "precis gått hem", men idag var det minsann hon som släppte in mig i lokalen!

Nu ska jag tina en portion lasagne. Det slog mig för en stund sedan att jag inte har ätit sen halv åtta imorse. Nästan tolv timmar sedan. Konstigt nog har jag inte hört några större grymtningar från magen. Bäst att mätta den ändå.

Imorgon tar jag en tripp till Värnamo. Jag orkade inte åka ikväll, så det är väl bäst att jag ser till att göra lite nytta här istället.

Btw så hoppas jag att det inte åskar inatt. Jag kikade ut genom persiennerna igår innan jag gick och la mig och det blinkade konstant på himlen. Och mullrade en bra bit in på natten. Jag brukar inte vara rädd för åska, men för första gången kändes det ganska ensamt i 120 sängen och ett evigt bullrande utanför. Bättre kommer det att bli när jag hittat en kisse att gosa med.

PUSS!